#120 - Saknad!

Det är helt sjukt att man kan sakna något så mycket som jag gör nu!
Mina älskade små gulleungar.... Det känns som att det är något som saknas.

Som ett hål i hjärtat.

Jag skulle kunna göra väldigt mycket för att Nate skulle komma springade mot mig med sitt urgulliga leende
och säga "Hanna, I love you all the way to Sweden".

Eller att Brayden skulle krypa upp med mig på soffan, ge mig en kram och säga "Can you read a book for me?".

Det går nästan inte beskriva hur stor saknade är.

Idag fick jag ett mail ifrån Andria(värdmamma) och jag kan utan att överdriva säga att jag grinade mig igenom hela mailet. Det var bland det jobbigaste jag har läst. Inte för att det stod något hemskt utan för känslorna rann helt enkelt över. Det blev för mycket.

Det kändes även bra på ett vis, det märktes verkligen att dom saknar mig och att jag har gjort ett intryck på dom. Att jag har betytt något för dom lika som dom har betytt otroligt mycket för mig.

Min gullunge Samantha! Hur söt får man vara?!

Jag och pojkarna på Zoo(vänster)! Och jag med hela underbara familjen sista kvällen!

Jag saknar dom så otroligt mycket! Jag har lovat mig själv att jag ska komma tillbaka någon gång i framtiden, även om det bara är förnågra dagars semester.

//

Hanna