Tänkte berätta lite om vad som har hänt sedan jag lämnade Sverige i söndagskväll.
Flyget till London tog ca 2 timmar, alltså så var det inte så farlig start. Väl framme på Heathrow måsta jag vänta på mitt nästa flyg till San Francisco, från kl 11 på kvällen till kl 9.30 på morgonen. Det var lagomt drygt måste jag säga. Det hade inte varit så farligt om det åtminstone hade varit varmt. Helt ärligt så trodde jag att jag skulle frysa ihjäl. Så ett bra tips till alla som någon gång kommer befinna sig på Heathrows terminal 5 en hel natt, är att ta på sig rikligt med kläder.
Precis när jag har landat och kommer ut ur där man får väskorna såg jag nog väldigt förvirrad ut, för det kom fram en "gubbe" till mig och undrade var jag skulle och så. Denna gubbe fick jag efter halsen i närmare en timme. Jag tycker verkligen jag gjorde allt för att han skulle förstå att han skulle lämna mig ifred, men nej, han pratade på en massa och fråga om jag hade pojkvän. Leave me alone, dude! Jag ville ju bara veta vart jag skulle!
Resten av kvällen ägnade jag mig åt att läsa lite, kolla på en film och lite sånt. Tiden gick förvånandsvärt fort må jag säga. Även fast jag inte sov nåt.
Flyget från Heathrow till SF tog ca 9 timmar. Denna gång var det inte lika roligt att flyga. Och fast jag inte sovit något under kvällen kunde jag ändå inte sova en längre tid. Jag blundade en stund och det kändes som att jag sovit hur länge som helst och att nu borde nog vi landa snart. Men inte då, det var nämligen mer än 6 timmar kvar.
Något jag kunde roa mig med iaf var att äta. Ni kan nog inte fatta hur mycket saker vi fick!
Först förmiddagsfika(te, kaka, och nåt mer), lunch, eftermiddagsfika(te igen, macka, bar), glass, dryck i massor. Jag har säkerligen glömt nåt med!
Iaf så efter 9 timmar i en trång och obekväm flygstol kände jag verkligen inte för att sitta i et till plan i 13 timmar. Jag trodde jag skulle dö utav tristess.
Väl landad i USA kommer den största chocken på länge. Tullgubben som jag får prata med berättade för mig att jag kan åka fram och tillbaka, på det amerikanska visum som jag och Sofie har, hur mycket vi vill. Fram till 2018. Alltså så har Sofie kunnat åka tillbaka till Usa om hon hade vetat det utan att söka ett nytt visum. Helt otroligt! Tycker synd om dig gumman :(
I SF blev det ytterligare 7 timmars väntan tills nästa flyg. Dom gick hyfsat fort. Tog en kaffe och en bulla. Att kliva på det här planet kändes väldigt tungt, veta att 13 timmars flygning väntade var inte roligt. Men det gick mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra. Jag sov den mesta tiden och resten av tiden åt jag=)
Paul(pappan) skulle hämta mig på flygplatsen 5.10 på morgonen. När jag ut i ankomsthallen tittade jag om jag skulle se honom. För jag tyckte jag borde känna igen honom. Jag väntade och väntade. Såg någon som kanske sklle kunna vara honom men verklade för gammal. Någon somsåg för ung ut. Kl 6 ser jag honom komma inrusande i hallen. Sorry sorry, är det första han säger. Klockan ringde tydligen aldrig och så han hade vaknat kl 5.25. Och i nirmala fallså tar det ungeför en timme att köra, men nu var han där på 35. Ganska bra gjort tycker jag.
//
Hanna
Hej Hanna! Skönt att höra att du kommot fram välbehållen så att säga. Ser framemot att få följa din blogg det närmsta året. Hoppas också på några foton på bilddagboken. Ha det så bra. Massor med kramar från oss i Fränö.
SvaraRadera